Hösten

Himlen är svagt blå och solen värmer skönt. Det är november och mörkret kommer tidigt. Höstmörkret som kan kännas både tungt och befriande. Tungt för att det tränger sig in i varje vrå av ditt hem. Ibland tränger mörkret även in i din kropp. Huvudet blir tungt, ögonen grusiga och det blir svårt att andas. Mörkret äter dig sakta inifrån och ut. Och du kippar efter andan och tänder några stearinljus. Stearinljusen är räddningen. De lyser svagt upp rummet och mörkret drar sig sakta tillbaka en aning och du kan andas igen. 

Vissa dagar välkomnar du mörkret. Du öppnar din famn och låter det omsluta dig. Du känner dig trygg. Ingen kan se dig och du vågar tillåta dig själv att vara precis så ful som du vill. Ingen hetsig vårsol som lyser upp ditt dammiga hem eller pockar på att du ska raka benen och hålla in magen så att du glömmer bort att andas. Du kan bara slappna av och låta allt vara precis som det är. I mörkret är vi alla lika. Lika små, lika rädda, lika ofullkomliga eller fullkomliga. Mörkret blir då som en gammal god vän som du varmt välkomnar. 

Jag välkomnar hösten här på ön. Även fast jag vet att jag snart kommer att frysa då höststormarna drar in med sitt piskande och ihållande regn. Stormen som varje år försöker ta sig in i huset genom otäta dörrar och fönster. Hur du känner dess kalla smekning mot kinden då den letat sig in genom fönstret och hittat dig sittande framför eldstaden. Du lägger på några till vedträn på brasan samtidigt som du huttrar lite innan du blir varm igen av den sprakande elden. 

Men trots detta känner du hur lugnet sakta sänker sig ned över ön. Du riktigt hör hur ön andas ut och hämtar kraft efter säsongens turistinvasion. Charterplanen landar inte längre, hotell, restauranger och butiker har stängt i de mest turisttäta områdena som nu mer påminner om en spökstad. 

Det rasslar till i de nedfallna löven från vinrankorna av den idag lätta vinden. Du vänder ditt ansikte mot solen och låter den värma dig. Du njuter av ljuset. För snart kommer mörkret, det är bara några timmar kvar så är det här igen. Då ska jag dansa det fulaste jag kan i skenet av stearinljusen och välkomna det kära mörkret. Och du kommer att vara där och viska i mitt öra att det var den vackraste dansen du har sett.      

 

2 reaktioner på ”Hösten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s