En del av livet är också döden

Du kom i svarta träningskläder för att leda ditt pass på gymmet. Jag tänkte att du passade väldigt bra i svart tillsammans med ditt långa, svarta hår som du idag hade utsläppt. Det kanske var på grund av att du hade håret utsläppt, som du aldrig annars brukar ha, som jag såg hur blankt det var, som svart glänsande silke, ditt hår som ramade in ditt vackra, något bleka ansikte.

Passet startade och allt var som vanligt, samma musik som du alltid spelar, samma program som du alltid kör,  men din entusiasm var större än vanligt och din röst var hög och klar. Efter dryga 50 minuter önskade du oss alla ”καλή εβδομάδα” (en bra vecka) som man önskar varandra här i Grekland varje ny vecka. Jag höll på att packa ihop mina saker och var på väg att lägga tillbaka hantlarna i korgen som står i ena hörnet av gymsalen då jag uppmärksammade att du dröjde dig kvar, de flesta deltagarna hade redan lämnat salen, när du kommer fram till mig och säger med ynklig röst: ”Cindy, jag har ont här!” och så pekade du på din högra skuldra. Jag började säga att jag gärna vill hjälpa dig med massage, men du avbröt mig och tittade på mig med dina stora mörka markerade ögon som jag anade tårades samtidigt som du sa: ”Har du inte hört?” Nej, vadå svarade jag och kände mig dum. ”Min mamma dog förra söndagen.”

Allt blev plötsligt klart för mig, inställda pass förra veckan, de svarta träningskläderna, hennes otroliga närvaro i passet med en skärpa jag aldrig sett hos henne tidigare, en vilja som kallas liv. Men vad säger man till en ung kvinna som precis förlorat sin mor? Jag kramade om henne och strök min hand över hennes silkeslena hår. Inga tårar föll från hennes vackra ögon men desto fler ord strömmade ur hennes mun. Hennes läppar formade ord efter ord till mig på engelska. Vi har aldrig pratat med varandra på engelska tidigare. Jag trodde att hon inte förstod engelska, då vi alltid talat grekiska, jag lite knaggligt och hon med en ängels tålamod, överseende med mina grammatiska felsägningar. Det var som om hon ville att jag skulle förstå allt hon ville berätta för mig. Hon berättade hur hennes pappa ringt henne mitt i natten då han vaknat av att hans fru kommit så nära honom och låg på ett sånt konstigt vis i sängen. Hon rörde inte på sig. Mary sprang ner till sina föräldrar som bor en våning ner och ringde ambulansen. ”Cindy, när jag kom in i sovrummet och såg min mamma förstod jag att hon var död!”

Vi stod nära varandra och Mary berättade och berättade. Det var en flod av ord som strömmade ur henne, som aldrig ville ta slut. Helt plötsligt stod vi på trottoaren utanför gymmet. Hur hade vi kommit dit? Höstsolens strålar letade sig fram till oss och jag såg tårarna glittra i hennes ögonvrår. Vi kramades ännu en gång och Mary kysste min kind. På fredag ses vi igen. På gymmet. Livet går vidare och du sa till mig att du ville inte vara hemma,  du ville jobba. Vardag och rutiner. Det är en del av vårat liv och ack så viktiga, både i sorgens tid och i glädjens. Livet och döden, hand i hand vandrar vi på stigen genom livet.

Solens strålar försvann senare under dagen bakom de grå molnen som kom rullande in över havet. Nu har de grå tunga molnen sänkt sig ner över staden med sitt regn som en stor blöt yllefilt. Blixtarna avlöser varandra och åskan mullrar dovt. Det är himlens alla änglar som gråter då en mamma lämnat jordelivet. ”Vartannat andetag är förlorat och en glänta har slocknat”, skrev Tranströmer så vackert om då en mor dör. Jag tänker, det är blixtarna som nu lyser upp alla gläntorna på jorden efter de förlorade mödrarna.

Förklaring: I Grekland vars religion är grekisk ortodox bär man svarta kläder för att visa sin sorg då en närstående dött. Detta gör man allt ifrån någon vecka till flera år. Begravningen sker inom 24 timmar. 40 dagar efter dödsfallet har man en minneshögstund i kyrkan, liknande begravningen, samt ytterligare en ett halvår efter och även en minnsehögstund på årsdagen av dödsfallet.

 

 

 

En reaktion på ”En del av livet är också döden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s