Brevet till dig, min vän

Det här brevet är till dig, du som en gång var min allra bästa vän. Ett brev som jag skulle ha skrivit för länge sedan. Ibland behöver dock saker få ta tid. För att liksom mogna, som ett fylligt vin.

Det var jag som bröt kontakten. Och jag skäms över det. Att jag bara ”tog bort” dig ur mitt liv. Kalla mig konflikträdd eller till och med feg kanske. Jag var besviken över var vi hamnat och hur du uttryckte dig till mig. Nu i efterhand tror jag att vi hade kunnat löst det. Om jag hade kunnat uttrycka vad jag kände och hur ledsen jag var.  Men just då kunde jag inte det. Därför att jag var rädd för att du inte skulle förstå.

Jag har skrivit otaliga brev till dig, som jag skrynklat ihop till en liten boll och kastat över skrivbordet. Skrivbordet som står i ett av rummen i mitt smutsvita hus på ön i Medelhavet. Där cikadornas kakafoni ibland är så påtaglig och hög att du nästan får huvudvärk. Där hundarna skäller i grannskapet och tupparna gal på avstånd. Och du, min kära vän, fattas mig.

Flera år har passerat sedan vi sågs. Sedan vi pratat med varandra. Flera år. Och jag har tänkt på dig varje dag. Den färgsprakande och positiva person du är, ditt klingande skratt, du min vän så fylld av glädje och liv. Och en del av dig fylld med sorg. Varje dag, min kära, har du funnits med mig, varje dag.

Ibland väljer vi fel ord. Ord blir till negativa pilar som borrar sig in i ditt hjärta, kanske till och med in i din själ. Vi vräker ur oss ord hela tiden. I tal och i skrift. Mina ord till dig var slut. Vad skulle mina ord bestå av? Jag var tom.

En gång fick jag ett hjärta av dig med texten ”Gör som havet, våga”. Hjärtat sitter på en av de vita stenväggarna i huset, jag ser det varje dag och tänker att jag kanske är lite modig. Tänker att jag är rädd för allt, men trots rädslan inom mig beslutar jag att göra saker i alla fall. Det är kanske det som är mod? Modet att nu skriva till dig, trots mina rädslor.

Solen håller på att gå ned, snart färgar den himlen i alla palettens pastellfärger. Eller ikväll blir himlen kanske sådär riktigt röd, som kärlekens färg. Kärleken till en vän.

 

 

 

 

24 juli, 2018 av Cindy 7 kommentarer