Platsen

Det finns en plats mitt i ingenstans, där fåglarna alltid sjunger sina vackraste sånger ackompanjerade av cikadornas ihärdiga filande och bäckens svaga porlande. Luften är klar och frisk att andas och vinden len och ljummen då den kittlande dansar fram över hennes hud.

Det finns en plats dit ingen ondska når, där kärlekens varma famn låter henne vara precis som hon är med alla sina sår och sin ofullkomlighet.

På platsen mitt i ingenstans står det lilla huset och väntar på henne. Alltid med sin dörr på glänt och en värmande brasa som brinner i det enda stora rummet. Närhelst hon har lust finns det där för henne. Varmt och välkomnande utan ifrågasättande.

Flickan dansar fram på de stenlagda gångarna kring huset som är kantade av blommor i alla dess färger. Nu på hösten har de gula och ljust bruna löven lagt sig som ett tunt täcke av guld över gångstigarna. Ovanför trädens täta bladverk kan hon skönja den ljusblå himlen där den fortfarande varma solens strålar letar sig ner och når hennes själ.

När flickan blivit trött av sitt dansande stiger hon in i huset och lägger sig på den stora mjuka djurfällen framför brasan. En vit katt dyker upp från ingenstans och kryper kurrande ihop sig till en liten boll bredvid flickan. Dörren står på glänt och fåglarnas sång vaggar de två till sömns.

Flickan drömmer ljuva drömmar om en plats där alla människor är goda och där ondskan aldrig funnits. En plats där träden ständigt blommar och sedan dignar av frukter såsom apelsiner, granatäpplen, mandlar och aprikoser. Där vattnet i bäcken är friskt och klart att dricka. En plats där hon kan vara sig själv utan att bli dömd av andra. En plats utan spel och utan härskartekniker. Inga krig och inget lidande. En hemlig plats bara för henne.

Flickan vaknar och katten sträcker mjukt ut sin kropp innan den sakta och tyst smidigt slinker ut genom den öppna dörren och försvinner ut i ingenstans. Gäspande stiger flickan upp från fällen och tar sig med lätta steg ut i trädgården utanför huset. Hon sträcker sina armar upp mot himlen och andas in den klara och något krispiga höstluften. Hon känner sig fylld av energi. Stark och orädd. Vinden rufsar om hennes hår likt en varsam smekning. På håll ser hon den vita katten som spatserar bort efter stigen med svansen rakt upp bland de virvlande gula löven. Och hon vet att hon snart kommer att komma tillbaka till huset i ingenstans. Hon stänger försiktigt till dörren och promenerar stärkt därifrån mot verklighetens kyla. Stark att möta fördömandet, hatet, illviljan och de föraktfulla.

PHOTO: Eleftheria Tzeirani

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Platsen

  1. Äkskade Cindy❤
    Så vackert skrivet. Du kan verkligen måla med ord, alla mina sinnen berörs. Du äääär sååå duktig😚

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s