Midsommar

Du vackra svenska sommar, jag kommer alltid att älska dig med din skira grönska och oskuldsfullhet, din krispiga svalhet och dina ljuvliga dofter av nyslaget gräs som blandas med doften av blommorna som växer i dikesrenen. Ditt ljus om natten där fåglar och skogens djur vilar eller tar sig något att äta bland mossbelupna stenar under granar och höga tallar.

Igår kväll satt jag och tittade ut över den lilla insjön vid stugan och lyssnade till tystnaden som bröts av vågornas kluckande mot strandkanten och en morkulla som skrek ut sin oro någonstans i närheten. Ånga slingrade sig dansande fram över sjön, likt ballerinor i vita tyllkjolar från Tjajkovskijs ”Svansjön”. En eka kom sakta glidande på den mörka blanka vattenytan. Två män i hatt som gled fram på den spegelblanka sjön mitt bland ångan och balettdansöserna. Medans den ena mannen sakta rodde den vackra ekan stod den andra mannen upp och kastade sitt flugspö fram och tillbaka över den stilla vattenytan. Det var tyst. Det var vackert. Det var nästan midnatt och det var fortfarande ljust. Jag väntade tålmodigt på att få höra vargarna yla på andra sidan sjön, men de var tysta den här kvällen. Kanske hade björnen skrämt iväg dem. Björnen, vars spillning jag såg tidigare på dagen under min promenad efter den smala slingriga grusvägen som leder dig vart du vill, till evigheten och tillbaka eller till framtiden. Du bestämmer själv.

Grusvägen som kantades av vackra lövträd som om någon för länge sedan planterat en allé efter vägen. Allén leder dig ut till ett ömsom öppet böljande landskap med enstaka röda hus med vita knutar på båda sidor av grusvägen, ömsom tät granskog där du förväntar dig att få se skogens konung, älgen. Ängar med nyslaget gräs, ängar fulla med midsommarblomster, prästkragar, vitmåra, blåklockor, hundkex, tjärblomster och smörblommor. Du går vidare på den lilla smala vägen som är kantad av lupiner i alla pastellfärger du kan tänka dig och möts av hagar där de betande kossorna lämnat kvar alla gula smörblommor som lyser som solar bland grönskan. De bruna kossorna tittar upp på dig då du passerar på vägen och du känner doften av ladugård. Ett lugn och en trygghet infinner sig och omfamnar dig där du går. Kossorna följer dig med blicken då de står där stadigt och lugnt i sin hage, idogt idisslande sitt gräs. Det är du och naturen, ingen annan, och det var länge sedan du kände dig så levande. Solen värmer dina ben och kysser ditt ansikte. Bofinkar sitter intill i träden och kvittrar glatt. Du kan inte annat än le och känna glädje och tacksamhet över att du får uppleva detta fantastiska skådespel som är den svenska sommaren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s