Apollo

Jag tog med mig Apollo från Grekland till Sverige. Jag hade försiktigt packat ner solens gud i en av mina resväskor. Han låg omstoppad av mina varma tröjor som jag också packade ner då jag vet hur solfattigt och kallt det kan vara i det tillrättalagda landet uppe i norr.

Igår kväll öppnade jag resväskan och Apollo hoppade ut och skakade ut sina krusiga guldlockar, blängde lite irriterat på mig och frågade om jag var riktigt klok som hade tagit med honom hela vägen till landet uppe i norr och om jag verkligen förstod hur obekvämt han hade färdats trots min omsorgsfulla nedpackning av honom.

Idag var han på bättre humör efter en lång natts sömn. Utvilad och full av glödande energi lyste han, solens gud, upp den kyliga vårluften i Sverige. Apollo följde med på en promenad i den svenska våren och log förnöjt samtidigt som han stänkte sina solstrålar över alla vitsippor som blygt lyste vita under de kala träden.

Apollo värmde människorna som var ute och promenerade med sitt solsken som gnistrade likt guld så att männen slet av sig sina tröjor och blottade sin torso och kvinnorna generat slog ned sin blick. Apollos skratt klingade av glädje. Han frågade varför jag inte också packat ner Afrodite, kärlekens gudinna. ”Se på dem, hur kärlekstörstande de är, hur kunde du låta bli att ta med Afrodite?” Jag mumlade något ohörbart till svar men Apollo tog ingen notis om mitt mumlande. Han gjorde kullerbyttor av lycka bland sina solstrålar och fortsatte att skratta sitt bubblande skratt samtidigt som han for fram över den oskyldigt blå vårhimlen och värmde de kulna människorna.

Han smekte vitsippor och blåsippor, små späda knoppar på kala trädgrenar, den krusiga ytan på vattnet i kanalen där en snok tog sig sitt första dopp och där en blå liten fjäril slog sig ned intill strandkanten. Han lät all sin varma energi fylla dessa små liv.

”Så här roligt var det länge sedan jag hade”, sa Apollo och log förnöjt. ”Jag tror att jag kommer att stanna här länge!” Min nedstämdhet kändes genast lite lättare. I Grekland är det lätt att leva, att andas, till ljuset, havet och bergen. Men med Apollos hjälp fylls mina lungor av syre och en värme som gör att livet känns lätt även här.

 

Annonser

5 reaktioner på ”Apollo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s