Vår svarta katt lapar i sig av solens svaga strålar. Det är siesta och lugnet och tystnaden lägger sig sakta över stadens kakafoni av ljud. På avstånd bräker grannens get i olivlunden. Jag tror hon saknar sin mamma som slaktades igår.
Dova slag av köttyxan hördes över nejden som färgades röd av det varma färska blodet. Slaktaren hängde upp köttstycken av geten i träden bredvid vårt hus och hundarna ylade då blodlukten nådde deras känsliga nosar.
Leva låta dö. Livet. Men vår svarta katt bryr sig inte om det, han nöjer sig med vårens första svaga solstrålar som värmer hans svarta gnistrande päls och att få fånga en fågel i dess flykt till middagsmat.
Vår svarta halvvilda katt kommer och går som han vill. Han sitter och blickar ut över havet från vår terrass. Då solen går i moln är han plötsligt borta. Likt en skugga har han ljudlöst hoppat ner från bordet och försvunnit ut i den för honom oändliga trädgården. Fri att göra som det behagar honom.
I olivträdets skugga 
Fint skrivet igen! Drama och lite idyll! Själva har vi idag varit uppe i Therasso och Dracona. Mycket vacker tur! Kul att stöta på dig i stan det första vi gjorde igår! Lena
GillaGilla
Världen är liten ibland! Therisso är vackert, och våra berg är fantastiska!
GillaGilla