Den svarta katten

Vår svarta katt lapar i sig av solens svaga strålar. Det är siesta och lugnet och tystnaden lägger sig sakta över stadens kakafoni av ljud. På avstånd bräker grannens get i olivlunden. Jag tror hon saknar sin mamma som slaktades igår.

Dova slag av köttyxan hördes över nejden som färgades röd av det varma färska blodet. Slaktaren hängde upp köttstycken av geten i träden bredvid vårt hus och hundarna ylade då blodlukten nådde deras känsliga nosar.

Leva låta dö. Livet. Men vår svarta katt bryr sig inte om det, han nöjer sig med vårens första svaga solstrålar som värmer hans svarta gnistrande päls och att få fånga en fågel i dess flykt till middagsmat.

Vår svarta halvvilda katt kommer och går som han vill.  Han sitter och blickar ut över havet från vår terrass. Då solen går i moln är han plötsligt borta. Likt en skugga har han ljudlöst hoppat ner från bordet och försvunnit ut i den för honom oändliga trädgården. Fri att göra som det behagar honom.

Annonser

2 reaktioner på ”Den svarta katten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s