Fattigdom

Du stod där ensam.  Utanför den stora tyska matvarukedjan i närheten av vårt hus. När jag tog min kundvagn närmade du mig och rabblade på grekiska något om din familj och sjukdom samtidigt som du höll fram din handflata.  Jag förstod inte allt vad du sa.

Det skulle strax skymma och den friska vårluften kändes lite kylig. Solen höll på att gå ned och från parkeringen kunde vi se havet och hur himlen färgades i pastellfärger. Du modiga flicka med din utsträckta hand. Bad främlingar om allmosor med nedsänkt blick. Jag hade aldrig sett dig där tidigare. Den gamle rumänske ödmjuke mannen, alltid välklädd och ren, var inte där idag. Istället stod du där. En flicka i en olivfärgad lite längre jacka, mössa och svartbågade glasögon. Jag skulle tro att du är 15 år.

Jag frågade dig var du kom ifrån, och du svarade att du kom från Larissa. Du och din familj hade flyttat hit från den stora staden i norra Grekland för att söka jobb. Men ingen i din familj fick något jobb. En familjemedlem hade blivit sjuk och du sa att ni inte hade pengar till mat och medicin. Jag gav dig en liten slant och höll din hand i min för en stund. Jag såg dig i ögonen, i dina mörkbruna ögon och du besvarade min blick med något som lyste som en liten låga av hopp. Hopp om medmänsklighet. För ett ögonblick var vi enade i ett kort samförstånd. Du tackade mig genom att säga ”Må Gud alltid vara med dig”.

Jag bryr mig egentligen inte om dina rötter, om du har grekiskt blod pulserande i dina ådror eller om det är zigenskt blod som pumpar där inne. I det här fallet fick jag en känsla av att du är en av alla greker som lever i fattigdom i krisens Grekland. Men egentligen spelar det ingen roll, vi är alla lika nakna inför Gud. Om det nu finns någon Gud? Det finns ingen människa som vill visa sig svag och liten, som vill tigga för att kunna få lite mat på bordet eller medicin till sina sjuka anhöriga. Ingen. Det är min sanna övertygelse.

Dina mörkbruna varma ögon inramade med de svartbågade glasögonen, ditt huvud som täcktes av den svarta stickade mössan, din gröna jacka och din lilla varma utsträckta hand. En femtonårig flicka. Vad bär du på för hemligheter? Vad bär du på för drömmar? Jag bär med mig ditt öppna, oskuldsfulla ansikte idag och imorgon. Du berörde mig. Du flicka i grönt.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s